Snabb viktökning

Snabb viktökning är ett bra tecken på att både valparna och Cha-Cha mår bra, hon har mjölk och alla har fått dricka av den livsviktiga råmjölken. Idag har valparna redan gått upp 20-30 gram. :)

C-kullen

15-04-17	kön	vikt i gram	färg	kännetecken	namn
kl 06.10	hane	232	svart	vitt på hö baktass	Björn
kl 06.38	tik	201	svart	vitt på bröst	Freja
kl 07.22	tik	221	svart-silver		Disa
kl 07.42	hane	193	svart	vitt på vä baktass	Assar
kl 08.40	hane	207	svart	vitt på bröst	Finn

Vi är inte säkra på namnen ännu, men temat blev fornnordiska namn då den förstfödde döptes efter Björn som fyller år idag.

Dramatik i natt - fyra valpar födda

Klockan är 07.40 och tre valpar har sett dagens ljus, nåja de är ju blinda ... Cha-Cha har bara sovit korta stunder under natten, mest boat och vankat runt. Hon har varit ute i trädgården och gjort sina behov tre gånger. Vattnet gick 04.30 och första valpen föddes 06.10. Den tog lång tid på sig att komma ut, jag kände efter och kände bara en liten svans - sätesbjudning. När hon krystar kräks hon, det verkar inte som hon mår bra. Valpnings boken berättar en hel del men jag känner även behov av att googla, tack gode gud så hittade Pias kennels hemsida (länk) där hon beskriver hur man gör vid felläge.
Jag råddes att försöka putta tillbaka valpen så att den kan komma mer rätt vid nästa försök. Jag väckte min man, vi puttade tillbaka valpen flera gånger, men bara en baktass ville fram, långt in kunde jag ana ytterligare en tass med knäet böjt - båda tassarna måste fram. Vi puttade in valpen igen och lät Cha-Cha vanka ute i trädgården, jag gick efter med pannlampa och handduk utifall den skulle komma ut. Men hur mycket Cha-Cha än krystade gick det inte. In igen och försöka få fatt om tassarna, hala och för lite ute - tillslut efter flera försök fick min man tag om tassarna med en kökshandduk och drog försiktigt. Det gick till halva valpen syntes då började navelsträngen och hinnorna ta emot. Jag klippte av navelsträngen och knep ihop en kort stund med tummen - plupp och valpen kom ut. En svart hane vid god vigör.

Första valpen vilar ut

Vi var  beredda att åka in - då ska man putta tillbaka valpen så att den får syre (navelsträngen och/eller valpen kan klämmas i födselkanalen i bäckenet).
Som tur är slapp vi det!
Den andra en svart hona kommer med huvudet först, den tredje med baktassarna först och jag hjälper till - det är en svart-silver hona.
Medan jag skriver kommer den fjärde valpen, en helsvart hane, också med huvudet först. Men än är det inte klart. Jag kan känna minst en till inne i buken.

Den tredje valpen

Förlossningsarbetet har börjat

Klockan är kvart i nio på kvällen den 16 april. I tre dagar har Cha-Cha:s temperatur pendlat upp och ner och precis nyligen uppmätte jag 35,8 grader, antagligen är det den lägsta piken just nu.

Förändringar i kroppstemperatur i samband med förlossning - bild från Valpnings boken av Ann-Sofie Lagerstedt

De sista dagarna innan valpningen pendlar temperaturen för att dyka innan den aktiva delen av förlossningen startar.

Både Cha-Cha och Silvia ligger i sängen bredvid mig, Cha-Cha andas tungt och vilar. Allt är förberett, sängen har försetts med plastfrotté-lakan, jag har en stor trave med handdukar, hushållspapper, sax, sårsprit, klämmor, vaselin, termometer, anteckningsblock och våg - hela listan från Ann-Sofies bok.

Detta blir Cha-Cha:s tredje kull, de två föregående har gått mycket bra - ändå oroar jag mig lite, men bara lite. Cha-Cha har skött allt så bra tidigare, hon har direkt slickat valparna och bitit av navelsträngen. Jag har bara behövt vara med, klappat henne och bytt handdukar. Ett bra tips är att hålla runt navelsträngen precis intill buken på valpen när tiken biter av den, så att hon inte av misstag biter för nära. Jag har hitintills inte behövt klämmor eller knyta med bomullssnöre. Det blir en liten tamp som skrumpnar och faller av efter ett par dagar.

Valplådan står i ett hörn i sovrummet. Men det är bekvämast både för mig och Cha-Cha att valpa i sängen.

Bild från eftermiddagen - Cha-Cha vilar märkligt nog på rygg och magen ser alldeles för stor ut. Silvia sällskapar troget.

Bild från eftermiddagen, sol på utedäcket men kallt och blåsigt.

Tjugo över tio, Cha-Cha byter liggställning ofta, verkar rastlös och boar (ställer sig upp och skrapar och flyttar på handdukshögen). Så sätter hon sig upp och tittar koncist på mig. Sluta med datorn nu och klappa mig istället - blicken.

Valpar i april

Cha-Cha är dräktig och valparna beräknas födas ca den 20 april. Det betyder att de kommer att vara leveransklara i mitten av juni/midsommar.

Cha-Cha som 10 veckors valp

Läs mer om valparnas pappa, Black Falcon, under SIDOR - Kull 2015.

Vår i luften

Mina två goingar på Kåsa strand vid Kurorten i Varberg. Idag var det vår i luften, varmt (ca 6 grader) och sol. Talgoxen sjöng under promenaden.

God Jul från ett varmt och blåsigt Halland

 Cha-Cha och Silvia med familj önskar God Jul och Gott Nytt År!

Livet med två hundar har sedan höstens start börjat arta sig.
Jag måste erkänna att det var en omställning att ha två, speciellt att få promenaderna att fungera.
I våras hade Cha-Cha en "ut och gå vägra" period (jag anlitade till och med en hundspecialist för att få tips och idéer, Angelica Eklund på Acania.se).
Cha-Cha vägrade att gå i koppel och alla som har DS vet att det vanliga "vara bestämd" inte alltid fungerar. Jag var arg, bestämd och lockade med godis (Cha -Cha är den omutbara sorten), inget fungerade. När vi promenerade utan koppel gick Cha-Cha 20 meter bakom och satte sig ner varje gång jag vände mig om för att vänta in henne. Hon började inte gå igen förrän jag gick vidare. Någon som känner igen?

I efterklokhetens fas tror jag att jag vet vad det berodde på - hon var avundsjuk! Silvia hade passerat valpstadiet och krävde "vuxen" uppmärksamhet. På promenaderna var jag helt fokuserad på henne (Cha-Cha var ju redan lydig) och tränade inkallning etc.
Lite senare läste jag att hundar visst blir avundsjuka, länk.
Så min slutsats är att det handlade om det. Cha-Cha var van att få all uppmärksamhet, och hon är för stolt för att aktivt konkurrera, så hon tjurade.
Avundsjukan har gått över. Dels har Silvia blivit äldre och behöver inte uppfostras på samma sätt, dels fick jag hjälp av Angelicas tips. Det var inte svårare än att Cha-Cha behövde egen tid med mig. Vi gjorde cykelutflykter, tränade agility bara hon och jag.
Cha-Cha är världens snällaste mamma - kanske för snäll. Hon låter Silvia komma först, äta först, ta benet och leksaken. Cha-Cha är Silvias bästa kompis. Hon är inte allmänt lekfull men med Silvia leker hon gärna, de race-ar genom huset så att alla mattor flyger, brottas och lekbiter varandra.

GOD JUL!

Vem har sagt att hundar inte kan läsa?

Matte är orättvis, tycker Silvia. Varför skäller hon på mig? Jag försökte ju bara komma åt böckerna för att läsa.

Hur skönt kan det egentligen vara i november?

Vad vill du matte (undrar Silvia) - sitta still - nä det går inte!

Vindstilla novemberpromenad vid Subbe fyr utanför Varberg. Här kan hundarna springa fritt på klipporna (uppskattas) och sedan går vi en lång vända längs med havet, strandpromenaden och Apelviken.

Cha-Cha, sitter still hur länge och tålmodigt som helst OCH i profil - det är precis som hon vet att inte svarta hundar fastnar på bild annars.

Utflykt till Åkulla bokskogar

Vad är bättre än långa promenader och korv i skogen - inget, tycker Cha-Cha och Silvia.