Två bra hundböcker

Boken med den något underliga titeln "Hunden som skäms" fick jag av mamma i julklapp. Det är en saklig och vetenskaplig bok om hur mycket hunden är anpassad till ett liv med människor, hur otroligt väl de förstår vad vi säger och hur skickligt de läser av ansiktsuttryck. På ett lättfattligt sätt och med stor kärlek till hunden går Per Jensen igenom vetenskapliga beteendetester med hundar. Det var en aha-upplevelse för mig att läsa. Nu är jag mycket mer uppmärksam på mina hundar (eftersom jag vet att de förstår) och därför kommunicerar jag mer med dem - till stor glädje för båda parter. <3

Jan Fennel har fått stor uppmärksamhet (och kritik) för sin bok om "amichien bonding". Jag lånade den på biblioteket och förstår inte riktigt varför det så fort bildas två läger, en grupp som anammar det Jan säger och en grupp som tar starkt tar avstånd från det hon säger. Jag valde att plocka russinen ur kakan. ;)
Till skillnad från boken ovan handlar Jan Fennells bok om hunduppfostran - och hur man ska göra. Hon grundar sig på sina erfarenheter (inte på vetenskapliga tester), men hon har stor erfarenhet och jag lärde mig mycket när jag läste boken. Jag lärde mig att hundar lätt tar överhanden och styr familjen om man inte visar vem som är ledaren - det kan handla om en så enkel sak att du som människa går ut genom dörren först och sedan säger "var så god" till hunden - det sätter liksom prägel på hela promenaden att starta med det (konstigt nog).
Cha-Cha är mer präglad på mig - jag hade henne som ensamhund i tre år innan jag sparade Silvia från kull 2. Silvia har hela tiden haft en annan hund vid sin sida och inte fått lika mycket av odelad uppmärksamhet, men en annan del är nog också att de har olika personlighet. Vi hade småproblem att Silvia tog på sig jobb (som hon trodde att vi ville att hon skulle utföra), men först när jag läste Jen Fennels bok förstod jag det och hur jag skulle göra för att säga till Silvia att hon inte behövde ta på sig dessa arbetsuppgifter (vakta dörren, agera förtrupp när hon var lös etc). Nu kan jag säga "bakom" och hon går bakom mig och låter mig vara den som håller uppsikt (ta första stöten vid hund/människomöten). Jag låter henne strosa omkring så länge jag har uppsikt, när stigen/gångvägen svänger och jag inte längre ser om det kommer någon, säger jag "bakom" och går först, då har jag kontrollen och kan koppla, hålla in eller gå åt sidan vid hundmöten. Jag har även fått henne att sluta dra i kopplet och att vänta på att jag säger att det är ok innan vi går över vägen.