Några av frågorna kan ni få svar på SKK hemsida - här.
Man blir trött av fotografering |
Val av ras:
Mycket beror på dina och familjens behov, men även möjligheter att tillfredsställa hunden. Många raser är arbetande hundraser: brukshundar, vallhundar eller jakthundar - de har förhållandevis stort driv och behov av stimulans, och om de behoven inte tillfredsställs kan hunden bli en problemhund - och med det vill jag inte säga att alla hundar reagerar så. Ofta kan man tillfredställa till exempel en vall- eller brukshund med något annat t.ex. att träna agility eller någon annan hundsport.
Du kan läsa mer om rasen hos dvärgschnauzerringen här (det finns fler flikar under rubriken - Om rasen).
Nu följer mina egna åsikter/erfarenheter och inte vetenskapliga fakta. ;)
Dvärgschnauzern är från början en gårdshund, den skulle hålla till på gården och annonsera om någon främmande närmade sig och jaga råttor. Idag avlas dvärgschnauzern som sällskapshund.
Jag tycker ändå att de ursprungliga egenskaperna lyser igenom. En dvärgschnauzer talar gärna om när någon kommer, den är inte aggressiv eller vaktar - den mest talar om. Ute på promenad och lösgående jagar den bort t.ex. hare/kanin från husse/matte, den fortsätter inte att förfölja och spåra utan är nöjd när kaninen inte syns längre (ofta kan jag fortfarande se kaninen när den springer runt en buske och sätter sig) - hunden återvänder nöjd med sitt utförda uppdrag till mig.
Eftersom dvärgschnauzern från början är en gårdshund trivs den ganska bra med att få strosa runt i en trädgård, den sysselsätter sig själv och är ganska självständig (till skillnad från många brukshundar som vill ha en tydlig uppgift från matte/husse).
Dvärgschnauzern är en mycket lojal följeslagare och en riktig kelgris. Den älskar att få vara familjens mittpunkt, att få uppmärksamhet och vara med på alla aktiviteter - MEN om en regnig dag infinner sig - är det rätt gött att bara ligga inne och sova. Många dvärgschnauzer ogillar regn och det är få som vill bada på sommaren (undantag finns).
Även om uttrycket är slitet så passar det så väl på dvärgschnauzer - en stor hund i ett litet format. Dvärgschnauzern är tålig, uthållig och har en viss portion envishet. Den låter inte andra hundar sätta den på plats.
Man märker även av denna envishet vid hunduppfostran, en schnauzer är inte lika tjänstvillig som många hundar - eller den är tjänstvillig om den är på humör och förstår uppdraget (inte för att vara till lags) - det finns alltså en viss egen vilja hos en schnauzer. Denna egna vilja har passat mig perfekt, men i början och med min första hund, Cha-Cha, tog det ett tag att förstå hur man använde den bäst. Hur många gånger har inte Cha-Cha suttit där och bara tittat på mig när jag kallar på henne. Hon sitter kvar med jag förstår vad du vill - blicken, men jag är inte tillräckligt motiverad (jag vill inte) - blicken. Det gäller att lista ut hur du får din schnauzer att samarbeta - min erfarenhet är att stränghet inte riktigt är modellen för en schnauzer - den är tillräckligt envis och självständig för att vägra. Men den vill samarbeta, den vill vara med dig, springa efter sin favoritleksak och äta sitt favoritgodis! Schnauzern är mycket läraktig och man kan med fördel träna trick, lydnad eller agility. Men det är inte nödvändigt - en dvärgschnauzer är nöjd med att bara få vara med dig och familjen. Den kan rekommenderas allt från aktiv familj till en pensionär som vill ha en livskamrat.
På facebook finns en dvärgschnauzer-grupp som jag varmt kan rekommendera - där kan du hitta vänner, aktiviteter, dela upplevelser med din schnauzer och få råd. För ett par veckor sedan frågade jag runt bland medlemmarna vad som var dvärgschnauzerns främsta egenskaper. Här kommer några utklipp:
Jag gillar att de har mkt personlighet. De är tåliga o kan va med på allt. De är sin familj trogen o ger mkt kärlek Finns ingen bättre ras!
En dvärgschnauzer är en stor hund i litet format vilket gör att den fungerar bra både på landet och i stan. Oerhört lojal sin familj, envis utav bara tusan och väldigt mentalt stabil. Ingen ds är den andra lik men vissa typiska drag för rasen tycker jag man kan urskilja här i gruppen, min hund är tex väldigt morgontrött, gillar att sola och trivs bäst med att få magen kliad i soffan Har räddat livet på min katt vid ett tillfälle och är väldigt klok till sättet, absolut inte påflugen. Kort sagt en helt underbar ras som jag är så tacksam över att få kalla min hund!
Men tåliga, trogna, bus och lugn i samma hund - lugna men omedelbart med på familjens alla upptåg och aktiviteter. Tåliga i att både i sättet att gilla sova bort en regntung dag och nästa dag vara med på hög fysisk aktivitet, vandringar och cykelturer, lekfulla utan att det går till ytterlighet/mani, praktiskt format så att de går att ta med sig på resor och hem till bekanta. Sedan gillar jag även deras integritet, de är en egen individ och inte bara en superlydig hund som gillar precis alla de ser, de gillar främst familjen och familjens bekanta och bryr sig inte om andra människor vi möter på promenad. Jag det är mycket. Jag gillar tom envisheten.
De älskar att vara i händelsernas centrum och är som en scout "alltid redo". De är lättlärda men ska helst tränas med variation då nötning blir snabbt tjatigt för en så smart hund som tittar på dig och ser ut att säga "men jag gjorde ju nyss det? Ser du dåligt?" Men man får en outtröttlig liten klok hund med massa bus och som följer med på bergsvandringar, camping - ja allt och inget familjen hittar på! De avgudar barn och andra djur om de växer upp med goda erfarenheter. Älskar att prova på alla möjliga aktiviteter typ agility eller spår (deras näsa och hörsel är fenomenal) och till trots så kräver de bara så mycket motion som de blir vana vid även om ju mer desto hälsosammare för både hund och ägare. Plus i kant är att de klarar sjukdagar bra och är så otroligt anpassningsbara och fäller bara när de trimmas. De luktar inte hund på samma vis som många raser kan göra. De kan vara skälliga (min är inte) och kan ha hög jaktlust och dåliga tänder är vanligt så borsta tänderna! Min dvärgschnauzer var absolut bästa förstahunden. Deras unikhet måste upplevas för att förstås.
Dvärgschnauzern är en förhållandevis frisk ras. Det finns en ögonsjukdom (inte speciellt vanlig), men alla hundar som går i avel i SKK regi ögonlyses för att man sakta ska få bort den egenskapen inom rasen. När jag läser i dvärgschnauzergruppen på facebook verkar det som några hundar har problem med tandsten. Än så länge har Cha-Cha, fem år, och Silvia, 2 år, fina tänder. Det gäller att ge hunden bra foder och även tugg-leksaker eller ben så att eventuellt plack gnags av. Jag borstar inte deras tänder (har än så länge inte behövt det, men jag vet många som gör det).
Ett stort plus är att dvärgschnauzern inte fäller hår, men jag måste erkänna att pälsvården (om du vill ha en snygg hund) tar en del tid. Antingen måste du lära dig att ulla och trimma själv eller regelbundet lämna in hunden hos en hundtrimmare. Jag tror ändå att den ökade damsugningstiden för en hårfällande hund mer än väl överstiger tiden det tar att sköta en schnauzers päls. Som jag skrev tidigare, en dvägschnauzer är väldigt kelig - snart vill den sova i din säng - tur att den inte fäller några hår! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar