Cha-Cha och Tessi, Cha-Cha 6 mån. |
Men nu till Tessi. Hon är världens finaste hund, stabilt psyke och är världens keligaste. Tessi arbetar som vårdhund på nätterna. Matte tar med henne till jobbet till det äldreboende där hon arbetar. De äldre som har svårt för att somna får besök av Tessi, hon hoppar upp i deras sängar och ligger där en stund. Att få klappa en hund kan göra underverk och ibland räcka istället för en ångestdämpande tablett etc.
Tessi hade ett problem när vi skaffade Cha-Cha - hon gick inte så bra ihop med andra hundar. Hon lekte aldrig med andra hundar bara med människor. Hon är dominant och tålde inte att andra hundar luktade på henne, även fast hon själv vill gå fram och lukta. Det blev snabbt en rejäl tillsägelse från Tessis sida. Även större hundar vågade hon ge reprimand och det var ju inte alltid att den andra hunden fogade sig ...
När valpen Cha-Cha kom hem var vi angelägna om att det skulle funka mellan våra hundar då vi villa hjälpas åt med hundpassning. Cha-Cha fick sina "smällar" som liten, men som det är med dvärgschnauzer verkade hon inte fara illa. Hon bara skakade av sig åthutningarna och lärde sig precis var gränsen gick. Snart var hon expert på att reta Tessi och sprang snabbt undan innan Tessi hann göra något. Nu är de bästa vänner och Tessi är även blivit bättre med andra hundar. Hon har lärt sig hundspråket genom att umgås med Cha-Cha. Men fortfarande leker hon bara med Cha-Cha, inte med andra hundar.
När jag är ute med Cha-Cha (som alltid lös) hör jag ofta hundägare säga att deras hund inte gillar andra hundar.
Hur blev det så att Tessi inte gillade andra hundar? Jag kan ju bara spekulera. En orsak kan vara att Tessi lämnade sin kull och mamma lite för tidigt, redan vid 7,5 vecka. Tessi hann kanske inte lära sig att läsa av andra hundars kroppsspråk och det gör henne osäker i hundmöten. Och sedan varje gång det går fel så förstärks det av ogillande från den mötande hundens matte/husse samt bannor från den egna matten??? Jag hade inget emot att behålla valparna längre än 8 veckor av just den anledningen. Det viktigaste för mig är att de ska fungera socialt, både med andra hundar och människor. Stora uppfödare kan inte ha kvar valpar efter 8 veckor, det blir ohållbart då de oftast har flera kullar samtidigt.
Ibland när jag är ute och går med Cha-Cha och min man är med, blir han generad vid hundmöten eller människomöten som inte förlöper perfekt. Kan du inte säga till Cha-Cha?? säger han. Jamen det är ju redan försent, säger jag. Ja men den andra matten/hussen tror ju inte att du bryr dig, säger han. Men jag vägrar skälla på min hund för att tillfredsställa en mötande matte/husse! Jag gör det som är bäst för min hund! Har hon redan gjort fel är det försent, det går bara att reglera precis NÄR hon gör det. Har hon redan rusat iväg är det igen idé att jag står och gapar bara för att det ska se ut som jag bryr mig. Jag måste nästan veta i förväg vilka situationer som är trixiga och stoppa henne precis innan hon börjar rusa, när hon laddar eller precis bara hunnit ett par steg, DÅ kan jag stoppa henne med en tillsägelse (i normal samtalston) och belöna med godis när hon gör rätt. Det är ett sätt som fungerar i det långa loppet.
Ofta är det just när jag har sällskap på promenaden som de tokiga mötena sker och det är ju inte för att Cha-Cha är mer ouppfostrad då, det är för att jag går och pratar och är mer ouppmärksam.
Jag pratar gärna mer om det här under vår valpträff den 13 oktober.
Välkomna!
/Jonna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar